Jag får ofta frågor om hur man kommer in i den här branschen egentligen. Vad man ska plugga, var man ska plugga och hur man får in en fot i denna värld av mode och media, så jag tänkte berätta min historia.
Den började i skolbänken, på Karlstads Universitets media- och kommunikationsvetenskaps program "Kommunikation och PR".
Efter knappt en vecka i skolbänken så la jag upp en taktik. Jag skulle få precis G i allt och lägga krutet på att bygga upp ett CV med bra referenser.
Sagt och gjort, under mitt första studieår så utmanade jag min tid, energi och stressnivå till max. Jag startade en blogg för att marknadsföra mig själv och skriva om alla jobb jag fick, och jag fick väldigt många tillslut.
Ett av mina första jobb var att marknadsföra ett event åt ett företag. Så efter skolan nötte jag indesign i timmar för att göra grafiska trycksaker och bilder till eventet på webben. Jag hade ju sagt att jag kunde fixa det, så det var bara att lära sig. och under själva eventet fotograferade jag allt. Flera entreprenörer kom fram och frågade om jag var fotograf och kunde hjälpa till med pressbilder och material till hemsidan. Glatt tackade jag ja såklart.
Grejen var bara den att nästan alla bilder från eventet blev svarta, för jag hade ingen aning om hur inställningarna på en systemkamera fungerade. Så det var bara att dra hem och googla fram allt jag kunde hitta om kamerainställlningar och sen fick jag även lära mig photoshop för att rädda det som räddas kunde. Och när fotojobben väl kom så hade jag ju hunnit bli ganska grym på både att fota och att redigera.
Min fina kamera jag investerade i för fotojobb efter att ha nött ut Filips tio år gamla kamera. Jobbade som satan för att ha råd med den haha!
"Fake it til you make it" funkade för mig. Men då var det många timmar av svett, frustration och research på egen hand som gällde.
Mot första teminens slut, vid jul, så gick jag igenom en plötslig tragedi som tog rätt hårt på mig. Jag insåg bland annat att livet är kort, för kort för att sitta och vänta på att ens drömmar ska slå in.
Så under en bilfärd genom ett värmländskt vinterlandskap så bestämde jag mig för att ta tag i min dröm om att få skriva om mode i en riktig tidning.
Det fanns ju inga sånna tjänster ute, så jag fick kontakta chefsredaktören själv och poängtera att mode saknades i tidningen och att jag gärna ville börja skriva om det för dem. Några mail senare så var det klart att jag skulle blogga åt dem och ansvara för ett mode och inredningsuppslag i tidningen.
Kommer aldrig glömma hur stolt jag var varje gång ett nummer kom ut.
Mitt första nummer <3 Åh vad stolt jag var!
Men det räckte inte riktigt tyckte jag. Jag skulle ju ha ett maxat CV, och jag hade bara tre år på mig innan examen. Så när jag fick förfrågan om att projektleda en utbildning i att starta eget företag så tackade jag ju såklart glatt ja. Och det var galet mycket jobb att rodda med. Utbildningen skulle marknadsföras, deltagare värvas, föreläsare skulle bokas och sen skulle jag även ordna med en person som kunde assistera mig vid tillfällena och sen göra allt man inte tänker på så som att ordna fika, ta närvaro, göra utvärderingar mm.
Och det var inte allt jag gjorde.
Under vårterminen hoppade jag på en extra kurs i programmering och digitalt foto vid sidan av mina heltidsstudier som jag bollade med mina två bloggar, mitt mode och inredningsuppslag, projektledningen av utbildningen, några frilansjobb som fotograf och som skribent för ett företags hemsida. Och eftersom jag inte tjänade särkilt bra på något av jobben så extraknäckte jag på en fabrik.
Stress.se som ni kanske förstår.
Idag hade jag nog valt bort hälften av alla jobb. Men då ville jag bara ha mer. Speciellt till sommaren, det var ju tre månader som jag slapp skolan och kunde bara satsa på jobb. Så såg jag att Modettes sökte praktikanter. Jag misstänkte att jag inte hade tillräckligt på mitt CV, men yolo tänkte jag och sökte.
Efter några intervjuer stod det klart att jag skulle få praktiken och ingen var gladare än jag. Yes!!
Efter två månader av praktik på Modetteredaktionen så hörde Josefin Dahlberg, som var chefredaktör, av sig och frågade om jag ville jobba kvar.
Det var ett stort beslut, lämna tryggheten hemma, Filip, vännerna och pausa studierna. Men jag tog det, och det är jag så glad över idag. Jag har lärt mig så galet mycket och hamnat på världens bästa redaktion i världens bästa mediahus. Trivs så galet bra här.
Summan av kardemumman, hur tog jag mig in i branschen? Utbildning var det som öppnade portarna till olika jobb, men det var mitt driv och stenhårda jobb som tog mig hit.
Mina råd är: Ha någon sorts kurs eller utbildning i ryggen för att ta första steget, lägg krut på jobb vid sidan av skolan, om du tänker köra på "fake it til you make it" så måste det vara något rimligt. LOVA aldrig något du inte kan hålla, det är okej att säga att du inte kan också. Fira varje framgång och skryt så mycket du kan om dina framgångar – annars syns inte allt jobb du lägger ner. Folk säger att man ska låta framgången tala, men den säger inte så mycket om inte du gör det själv.
En viktig sak att nämna är att jag inte mådde så bra under den här perioden. Så jag rekommenderar inte någon att ta efter och göra samma snabba resa som jag. Väggen var inte långt ifrån om man säger så. Men jag hoppas att ni tar till er av en sak. Att allt är möjligt.
Jag kan tänka mig att flera känner som jag kände, att det inte var någon idé att försöka ens. Jag hade ingen utbildning, inga kontakter, inte flera tusen följare på Instagram och såg inte ut som alla snygga modetjejer där heller, jag bodde i fel stad och jobbade på en fabrik.
Men du behöver inte ha det där från start, sånt kommer med tiden. Det enda du behöver göra är att börja idag och sen fortsätta kämpa på.
