Jag skall ta en paus. En paus från män, för av någon anledning faller jag alltid, alltid för fel killar. Och jag faller hårt, varje gång eftersom jag är en känslomänniska. Långsamt börjar jag fundera på om det kanske är min självkänsla jag borde jobba på. Det är faktiskt inte alltid karlarnas fel, för de är inte alltid oärliga och spelar med mina känslor.
Vissa av dem är ärliga, det är bara det att vi aldrig känner likadant.
"Jag har lätt för att låta känslorna rusa iväg"
Jag är en känslomänniska och har alltid varit det. Jag har lätt för att låta känslorna rusa iväg. Jag förälskar mig alldeles för lätt och tar åt mig av saker och ting för snabbt. Och jag är väl medveten om det.
På senaste tiden har jag börjat fundera allt mer på mig själv. Vad vill jag egentligen och hur skall jag nå mitt mål i livet? Hur skall jag klara mig själv? Det måste ju finnas någon strategi för att leva ensam.
Kanske är det som Carrie i Sex and the city säger, ”was I addicted to the pain, the exquisite pain of wanting someone so unattainable?”.
"Käftsmäll rakt in i hjärtat"
Av någon anledning utsätter jag mig gång på gång på gång för samma elaka smärta, samma elaka käftsmäll rakt in i hjärtat. Men jag vet inte hur jag skall undvika det, jag vet inte hur jag skall komma loss från mitt destruktiva förhållande till mig själv.
Kanske är det så enkelt som att tiden läker alla sår. Kanske måste jag bara lära mig att vara ensam så länge jag kan, men frågan är vad som händer nästa gång jag blir förälskad. Kommer samma mönster upprepa sig då?
Jag vet inte, men vad jag däremot vet är att jag inte orkar längre och att jag måste bli stark själv och lära mig att få distans till mitt hjärta.
AV: Sofie Möller
Läs även: "Man vill alltid bli lagad av den som tog söder en"
Vill du får din krönika publicerad? Mejla [email protected]
