Jag har Asperger och bipolär sjukdom, men till skillnad från vad många verkar tro så innebär det inte att jag är särskilt annorlunda eller dum i huvudet. Den missuppfattningen var en av anledningarna till att jag valde att berätta öppet om min bipolära sjukdom för tre år sen.
Då var det inte många som pratade om psykisk ohälsa över huvud taget. Idag ser det annorlunda ut och särskilt unga kvinnor lyfter psykisk ohälsa som ett av de viktigaste ämnena att prata mer om.
För mig som lever med psykisk ohälsa och två funktionsvariation är det en positiv utveckling på många sätt. I grund och botten handlar det om att ju fler vi är som pratar om psykisk ohälsa och funktionsvariationer, desto lättare blir det att krossa fördomar och göra något åt okunskapen.
Två av de fördomar som jag upplever är allra vanligast är att om man har Asperger eller bipolär diagnos så är man väldigt annorlunda eller rent av dum i huvudet.
"MEN DU ÄR JU MEST SOM ALLA ANDRA"
Bilden av personer som är psykiskt sjuka eller har autismspektrumtillstånd som dumma i huvudet, konstiga labila, opålitliga, farliga och galna är vanlig. Jag kan bara spekulera i vad den kommer ifrån och konstatera att det är en bild som späs på både av populärkultur och av media. I grund och botten handlar det säkert om rädsla och okunskap: de flesta vet mer om fysiska sjukdomar än om psykiska och många kan inte ens nämna en psykisk sjukdom eller funktionsvariation.
När det gäller Asperger, som är ett autismspektrumtillstånd, verkar okunskapen vara särskilt hög. Av någon anledning verkar de flesta tro att jag inte skulle kunna fungera normalt i samhället. Att bara för att jag har en funktionsvariation som inte syns så skulle min intellektuella och emotionella förmåga vara så annorlunda att ett normalt liv vore omöjligt. Och så är det för en del som lever med ett autismspektrumtillstånd, men långt ifrån för alla.
Vi är många som lever med högfunktionerande varianter av Asperger och på de allra flesta märks det inte utåt, särskilt inte om du inte tillhör den närmsta kretsen. Jag får ofta höra att ”Jaha, har du Asperger sjuk? Men du är ju mest som alla andra!”
Och det är ju sant: jag är mest som alla andra. Särskilt när jag får rätt stöd och rätt förutsättningar för att kunna fungera så bra som möjligt. Men till skillnad från personer med fysiska funktionsvarationer så är rätt stöd och förutsättningar för mig inte en rullstolsramp eller tillgänglighetsanpassad lokal. För mig handlar det om att exempelvis inte bli tvingad att ta fysiskt i kollegor eller att någon förklarar för mig att ”det var ett skämt” om de är ironiska.
"DU SER JU UT SOM VEM SOM HELST"
En annan fördom är att det skulle synas rent fysiskt att man har Asperger. Här vet jag inte heller vart fördomen kommer ifrån, men det hänger säkert ihop med att fördomen om att man är annorlunda och då måste se annorlunda ut.
Någon gång har jag frågat vad personen menar med kommentaren och förklaringarna har varierat. Ett svar har varit att det måste synas på något sätt, kanske i ögonen. Och många har svarat att ”men du klarar ju av att ta hand om dig själv, men hygien och sånt”.
Kanske är det populärkulturen som spökar här också, att man buntar ihop Asperger och autismspektrumtillstånd med psykisk sjukdom och att vi är vana att se filmer med inlagda personer som går i sjukhussärkar och otvättat hår.
Men Asperger är ett icke-fysiskt tillstånd, det är inget som är fysiskt annorlunda med mig. Så varför skulle jag se annorlunda ut?
TÄNK PÅ DET – SÅ KAN DU HJÄLPA DEN SOM ÄR PSYKISKT SJUK
Båda de sakerna, att Asperger varken syns eller ibland märks, är något att tänka på. Om du ser att någon har en fysisk funktionsvariation så har du lättare att stötta och hjälpa till. Du ser om en person sitter i rullstol, hoppar på kryckor eller är har andra fysiska attribut som tyder på sjukdom.
Men om du varken märker eller ser om en psykiskt sjuk har en icke-fysisk funktionsvariation så kan det vara svårare att hjälpa till. Det betyder inte att vi inte behöver ha hjälp och stöttning i vår vardag. Det handlar inte om rullstolsramper eller hjälp att hålla upp en dörr, men det kan handla om att inte bli tvingad till fysiska teamworkingaktiviteter med kollegor, att hålla spontana tag eller bara att få höra orden: det är okej om du vill gå undan en stund.
Det är särskilt viktigt för att fler ska våga berätta om sin psykiska ohälsa, psykiska sjukdom eller dolda funktionsnedsättning: att slippa mötas av fördomarna, och istället få frågan: vad kan jag göra för att hjälpa dig när det behövs?
Kort om Therèse:
Ålder: 27 Bor: I Stockholm tillsammas med sambo Gör: Arbetar som projektledare på Modette.se, Fragbite.se och Nyheter24.se samt bloggar och föreläser om hur det är att leva med Asperger och bipolär sjukdom typ2. Här hittar ni hennes blogg.
Läs mer om Asperger här: http://www.autism.se/aspergers...
Läs mer om hur det är att leva om Asperger här: www.theresemolander.se
