Som besökare på Modette samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Mest läst

Krönika: "Mitt hår, min ensak"

1 av 2

Modettes läsare delar med sig av sina tankar och erfarenheter om könshår.

2 av 2

Dela på Pinterest
KRÖNIKA. ”Har du ens någonsin trimmat det?”. Läs när Modettes läsare Frida Elleskog snackar om förväntningar när det kommer till könshår.

Mitt hår, min ensak del 2

”Har du ens någonsin trimmat det?”. Frågan gör mig helt ställd och jag vet inte ens vad jag ska svara, senare kommer många potentiella svar upp men inte i den stunden. Jag ligger tyst och naken i sängen fångad i ljuset som ett rådjur av framljusen på en bil. ”Ja, men jag tycker inte om att raka det", svarar jag tillslut och får en lätt suck tillbaka. ”Jaha, jag tycker om helt rakat, inte för att jag vill att du ska förändra dig eller att jag ska säga vad du ska göra.”

I vad många anser vara den mest intima stunden man kan dela med en annan person får jag alltså frågan om min behåring, inte för första gången. Chocken över frågan är dock alltid närvarande, svaret blir alltid hackigt och inte så vasst som jag egentligen skulle vilja. Jag har äntligen kommit till det stadiet i livet där jag faktiskt inte bryr mig om min hårväxt efter en hel uppväxt av osäkerhet. Jag kände mig sexig, självsäker och feminin precis som jag var. Men så kommer den där kommentaren följt av att den personens preferenser inte var det jag hade att erbjuda, tillsammans med insinuationen att jag borde göra någonting åt det. För att mitt utseende bör anpassas efter någon annans preferenser?

Behåring har varit en stor osäkerhet hos mig vilket man till största del kan beskylla samhället för. Redan från ung ålder i omklädningsrummen lärde jag mig som tjej att det var ”äckligt” att ha någon form av kroppsbehåring och att det var ”onormalt” att inte raka sig. Skammen kring kroppsbehåring befäste sig i mig och när jag då blev äldre och började få kommentarer direkt riktade mot min största osäkerhet blev saker självklart bara värre. Jag var tydligen ohygienisk och osexig vilket killar inte verkade vara rädda för att påpeka.

Man kan säkert gå in på en massa psykologiska anledningar till varför många killar verkar ogilla orakade tjejer. Men det är inte det jag vill lägga vikten på för att alla har olika preferenser och det är okej att vi är olika. Däremot så förvånar det mig att det plötsligt är okej att påpeka dom preferenserna, speciellt under en sådan intim stund. Tänk om man är på en dejt och så säger jag helt plötsligt ”Har du aldrig färgat håret? Jag tycker om svart hår mycket mer än blont hår, inte för att jag vill att du ska förändra dig eller att jag ska säga vad du ska göra.” Det skulle vara extremt otrevligt och personen skulle antagligen inte vilja ses på en dejt nummer två. Men ändå så verkar det vara okej att kommentera någons behåring i sängen?

Som kvinna ”bör” man alltså vara som en nakenråtta, helt utan behåring förutom på huvudet för där ska det minsann vara långt. Att det skulle vara ohygieniskt tyder bara på okunskap för läser man på fakta finns det massa fördelar med att faktiskt ha behåring kvar. Hur man väljer att göra med sin egen kropp borde bara vara upp till en själv och ingen annan. Om någon har andra preferenser kan dom faktiskt hålla det för sig själva precis som alla andra gör med sina utseenderelaterade preferenser. Jag vänder mig mot honom och höjer ögonbrynen.

”Jaha, jag kommer faktiskt inte ihåg att jag frågade om din åsikt, jag är nöjd precis som jag är så take it or leave it för jag kommer inte förändras”, svarar jag med ett leende och det är sant. Jag är sexig och nöjd precis som jag är.

För mitt hår det är ju för fan min ensak.

Har du också en krönika eller berättelse som du vill dela med dig av? Skicka din text till redaktionen@modette.se.

Mer: "Jag klipper inte mitt hår för att behaga andra än mig själv"