Häromdagen kröp jag upp i soffan för att se när hundratals sökanden tillagade rätter i en audition för Sveriges mästerkock 2019. Alla med stora drömmar om att få öppna restauranger, skriva kokböcker och jobba med mat på heltid.
Drömmar som nu kunde bli till verklighet, bara de vinner Sveriges mästerkock 2019.
Trånande och drömmande hörde man hoppet i deras röster. Bara de vinner så kommer de öppna den där restaurangen. Skriva den där boken. Titeln "Sveriges mästerkock" var ett free-pass och nyckeln till alla deras drömmar.
På samma sätt som de ville ha titeln ”Sveriges mästerkock” så har jag ibland själv känt att jag behöver en viss titel, ett godkännande, eller att någon jag ser upp till säger åt mig att jag SKA göra saker jag VILL göra.
Ett behov av att få min plan, min kompetens och mina mål legitimerade av någon innan jag kör har varit ett måste för att jag ska våga börja. Någons "OK" har varit ett av mina största hinder.
Titeln Sveriges mästerkock för med sig en hel del fördelar. Visst, du får ett bokkontrakt och ett rejält startkapital. Men titeln i sig innehåller inga magiska krafter som skriver boken eller driver en restaurang åt dig. Utan det är du själv som måste göra det.
Jag har käkat på många riktigt bra restauranger. Få av dem har drivits av en deltagare från Sveriges mästerkock, utan av en vanlig person med drömmar, som startat en restaurang.
Sitt inte och vänta på att någon ska ge dig en titel, bekräftelse eller legitimitet. Har du en dröm? Kör!
Vill du läsa fler krönikor från Lisa Billinger?
