Tarot-kort används ofta i filmer då mystiken som omger dem bidrar till spänningen. Då tolkningen av korten oftast är helt upp till den som tittar så kan man förebåda en typ av händelse som kommer att hända senare i filmen utan att vara allt för tydlig och på så vis förstöra spänningen. Det är främst de kort som förespår mer ödesdigra saker, som Death, The Devil, The Hanged man, eller Judgement, som används.
Några kända exempel på filmer som använder tarot-korten är:
- Seven (1995), där tarot-kort används av mördaren för som ledtrådar och även som ett sätt att förebåda vad som kommer att hända senare i filmen.
- Mulholland Drive (2001) där en del karaktärer tror att de kan använda korten för att förutspå framtiden.
- Doctor Strange (2016) där tarot-kort används för att lära sig dolda sanningar.
- Black Swan (2010) där korten används för att påvisa karaktärens inre resa.
Det är dock främst i skräckfilmer och thrillers som tarot-korten används. Några sådana exempel är: The Devil's Backbone (2001), Witching Hour (1987), The Craft (1996), Little Miss Sunshine (2006). Tarot-kort används även i romantiska filmer, även om det inte är lika vanligt, som t.ex. Just My Luck (2006) och The Love Witch (2016).
En av de tidigaste (engelskspråkiga) filmerna som använde tarot-korten var The Wolf Man (1941), och efter detta har det gjorts tusentals filmer som har tagit hjälp av dem för skapa atmosfär, ge ledtrådar till handlingen och symbolisera karaktärernas inre resor.
En kritik som ofta riktas mot användandet av tarot-kort i filmer är att det kan bli överanvänt och att det är en enkel plot-mekanism för att skapa "billig" mystik eller spänning. Kritik har ibland även kommit från att filmskaparna har använt en för fri tolkning av vad korten faktiskt är menade att betyda. Ett sådant exempel var filmen The Mortal Instruments: City of Bones (2013).
Men användningen av tarot-kort i filmer är generellt ett uppskattat inslag och deras förmåga att fördjupa berättelsen, ge ledtrådar till tittarna, och utforska karaktärernas inre liv och öden är ofta väl mottagna av både publik och kritiker.
