Jag var den som hatade kärlek men samtidigt älskade den. För jag ville ju så gärna ha någon. En att hålla i handen. En att dela sitt hjärta med. En att älska.
14 februari. Alla hjärtans dag. Ett datum som alltid har varit fyllt av ångest och tusen tankar. En dag då jag långsamt har förträngt mitt icke existerande kärleksliv genom att trycka i mig geléhjärtan och ton av choklad (och såklart skickat iväg fina sms med tusen emojis till närmsta vännerna i hopp om att lyckas skjuta undan känslorna). En dag då jag återigen har tvivlat på kärleken. Fanns den ens på riktigt? I sådant fall, hur lyckas alla hitta den?
Jag letade så länge efter min andra halva. MIN kärlek. Var var du? Jag hade ju faktiskt lagt ner mycket tid och energi på att hitta dig. Eller? Var det bara inte tillräckligt?
Jag var den som hatade kärlek men samtidigt älskade den. För jag ville ju så gärna ha någon.
Och så kom han.
Han som ville hålla min hand, dela mitt hjärta och älska mig fullt ut.
Och för första gången så längtade jag lite till Alla hjärtans dag.
Mer:
6 tips: Så får du distansförhållandet att hålla
Terapeuten avslöjar: 3 egenskaper för ett livslångt förhållande
Mer kär än någonsin efter sju år – så håller du relationen vid liv
